Engelska språkets blandade historia

Podcastmanus

Ben: Välkomna allihop till en helt ny serie från skaparna av Vocafy. Vi kallar den "Språkens historia", där vi utforskar de fascinerande, konstiga och underbara historierna bakom världens tungomål. Jag heter Ben, och med mig har jag såklart vår egen språkexpert, Clara.

Clara: Hej Ben! Jag är så glad att vi drar igång. Och vi börjar med en tungviktare: engelska. Språket vi talar just nu.

Ben: Precis. Och som en som lär mig andra språk har jag börjat inse precis hur... konstigt engelska är. Till exempel, varför har vi tre ord som betyder nästan samma sak, som kingly, royal och regal? Det känns onödigt komplicerat.

Clara: Det är den perfekta utgångspunkten, för just det exemplet berättar en stor del av engelskans historia. De tre orden är som fossiler från tre olika geologiska eror i språket. Kingly kommer från fornengelska, anglosaxarnas ursprungliga germanska språk. Royal är från fornfranska, som kom med normanderna 1066. Och regal är ett direktlån från latinet, som kom in under renässansen. Engelska är inte ett språk; det är en hybrid, en blandning av minst tre.

Ben: Så det är som ett språkens Frankensteins monster?

Clara: (Skrattar) Ett vackert, otroligt rikt Frankensteins monster, ja. Det började som en simpel germansk dialekt. Tänk på grundläggande, jordnära ord: house, water, man. Sen kom vikingarna, som gav oss tusentals vardagsord som sky, skin, get, take och till och med pronomenen they, them och their. De förenklade också grammatiken en hel del.

Ben: Vänta, vikingarna... förenklade engelsk grammatik? Jag trodde invasioner bara gjorde saker och ting mer komplicerade.

Clara: Inte alltid! Eftersom fornengelska och fornnordiska var besläktade, var folk på plats tvungna att hitta ett sätt att kommunicera. Så de slopade många av de komplicerade grammatiska ändelserna för att hitta en gemensam grund. Men den verkliga vändpunkten var den normandiska erövringen 1066.

Ben: Vilhelm Erövraren.

Clara: Exakt. Plötsligt hade man en fransktalande härskarklass och en engelsktalande bondeklass. I 300 år var franska språket för makt, lag och fin mat. Det är därför vi har det berömda exemplet med bönder som föder upp en cow (det fornengelska ordet), men adeln äter beef (det franska ordet). Samma sak gäller pig och pork, sheep och mutton. Språket i sig speglar en klassklyfta.

Ben: Det är otroligt. Så det är därifrån det enorma ordförrådet kommer. Men mitt andra stora klagomål som inlärare då: stavningen. Den verkar helt frikopplad från uttalet. Jag menar, though, through, tough... det är en mardröm.

Clara: Du har satt fingret på den andra stora historiska slumpen i engelskan. Det korta svaret är: boktryckarkonsten kom vid sämsta tänkbara tidpunkt. På 1400-talet började tryckpressen standardisera stavningen. Men direkt efter det genomgick engelskan något som kallas "den stora vokalskiftet".

Ben: Den stora vokalskiftet? Det låter dramatiskt.

Clara: Det var det! Under ett par hundra år förändrades uttalet av alla långa vokaler systematiskt. Till exempel uttalades ordet house förr "hoos" (som goose). Ordet mouse var "moos". Men stavningen hade redan börjat låsas fast av tryckpressarna. Så vi har ett medeltida stavningssystem för ett modernt klingande språk. Vi läser i princip en ögonblicksbild av hur engelska lät för 500 år sedan.

Ben: Så engelska är ett germanskt språk med ett mestadels franskt ordförråd, förenklat av vikingar, med ett stavningssystem som är fastfruset i medeltiden. Inte konstigt att det känns konstigt.

Clara: Precis. Men det finns en fördel med allt detta kaos. Samma krafter som gjorde ordförrådet och stavningen komplicerade gjorde också grammatiken otroligt enkel, relativt sett. Engelskan slopade sitt komplicerade kasussystem och, avgörande nog, grammatiskt genus. Ett bord är inte maskulint eller feminint, det är bara 'the table'. För alla som har kämpat med att memorera genus på franska, tyska eller spanska är det en enorm lättnad.

Ben: Det är en bra poäng. Så hur blev detta lilla, konstiga ö-språk världens lingua franca?

Clara: Det skedde i tre huvudsakliga vågor. Först spred det brittiska imperiet engelska över hela världen som administrations- och handelsspråk. För det andra, under 1900-talet, gjorde USA:s framväxt som en ekonomisk och kulturell supermakt – genom Hollywood, popmusik och vetenskap – engelska till det internationella samtalsspråket. Och för det tredje befäste den digitala revolutionen, som föddes i USA, engelskans ställning som standardspråk för internet, programmering och teknik.

Ben: Så det var en kombination av imperium, popkultur och teknik. Vilket leder till min sista fråga: Finns det en "korrekt" engelska? Bör inlärare fokusera på brittisk eller amerikansk engelska?

Clara: Det vackra är att engelskan inte längre ägs av ett enskilt land. Det är ett världsspråk. Även om brittisk och amerikansk engelska är de två mest kända varianterna, finns det dussintals andra, som australisk, kanadensisk eller indisk engelska. För en inlärare är målet inte att bemästra en enda "korrekt" form, utan att vara konsekvent i den standard du väljer att lära dig, samtidigt som du kan förstå de andra. Det är en språkfamilj nu.

Ben: Så att lära sig engelska är att lära sig historia, kultur och teknik på en och samma gång.

Clara: Exakt. Du lär dig inte bara en färdighet; du kopplar upp dig mot en levande, pulserande berättelse om erövring, kultur och samhörighet. Och att förstå den historien gör de konstiga delarna av språket inte bara uthärdliga, utan fascinerande.

Ben: Clara, det här har varit en fantastisk start på vår nya serie. Tack för att du har fått engelskan att bli begriplig, i all sin konstigthet.

Clara: Det var ett nöje, Ben. Det finns så många fler historier att berätta.